Livet är allt bra konstigt
Man träffar människor som betyder hur mycket som helst. Sedan helt plötsligt är dem bara borta. Varför ska det behöva vara så? Ibland önskar man att alla kunde vara "normala", vad det nu är. Ingen är normal, det finns inte.
Vi är alla olika. Vi är alla unika.
Men ibland undrar man ju... vaför ska jag behöva träffa någon som ena studen betyder sååå mycket å andra stunden ingenting. Vad är meningen med det? Vad har det gett mig? Vad har det gett dig?
Dagens seminarium gick förövrigt skit bra! Kunde inte ha gått bättre, jag undrar om det beror på att vi hade en annan lärare som verkligen var toppen. Åh gruppen som vi sedan tidigare bävat för att vara med var också riktigt bra. Vi skrattade nog oss genom hela seminariet.
Så här såg det förresten ut igår då jag gick till skolan. Uscha, men idag har det varit strålande sol!
