elinhu

Idag har vi haft riktigt tunga föreläsningar. Framför allt den första. Satt i två timmar och lyssnade på en mamma som för två år sedan förlorade sin 8-åriga son i cancer, efter att ha kämpat i flera år. En helt otroligt berättelse om en liten pojke som var något extra, som kämpade så gott han bara kunde. Jag kan lova att det inte vara många som var oberörda där mot slutet. Flera grät av den starka berättelsen. Det enda jag kunde göra var att hålla tillbaka för om jag hade släppt på tårarna hade jag nog inte kunnat sluta.



Fortsatte sedan dagen med barnmisshandel, det hade nog egentligen varit bäst om dessa föreläsningar låg på olika dagar. Det blev lite mycket där ett tag.